Just nu för ett år sen var det måndag och jag höll på för fullt med att bygga skötbord. Såga, borra skruva och fixa. Hade inte en aning om vad som väntade oss på kvällen. Klockan vart sju och Janne for iväg på fotbollsträning. Skötbordet var färdigt så jag fortsatte att måla hundburar. En timme senare började det mola lite i magen. Tyckte jag var hungrig så jag gick in och käkade lite mackor men molandet gick inte över. Hade inte kännt något innan så jag tänkte att det kunde vara lite förvärkar eller kraftiga sammandragningar. Hade ju 2 ½  vecka kvar till BF så att det var något värre på gång tänkte jag inte alls på. Vid åtta kom Janne hem och det molande fortfarande i magen. Nu vart han lite misstänksam och genast slog det mig att det kanske kan vara dags… Bäst att betala f-skatten tänkte vi och sagt och gjort. Halv nio hördes ett konstigt knäpp och jag trodde att jag ev.hade pinkat ner mig (jaja, jag vet vad ni tänker: TRÖGA MÄNNISKA!) Ett par minuter efter vattnet gått drog värkarna igång ordentligt och nu gick det inteatt ta fel på vad som höll på att hända. Janne ringde förlossningen, jag kunde knappt prata så ont hade jag, dom tyckte vi skulle komma in. Det som var viktigast för mig nu var att jag ville duscha innan vi åkte, kändes som om en uteliggare var fräschare än jag men insåg snart att det fanns ingen tid. Janne som var lite lätt stressad nu lyckades få på mig ett par kalsonger och en T-shirt (kände mig sååååå snygg) men det fanns annat att tänka på nu. 21.30 for vi iväg, kom fram ca 22.30 med krystvärkar och fullt öppen. 23.31 kom världens vackraste barn till världen och kärleken till denna lilla varelse och hennes pappa har aldrig känts starkare. Det jag kände när jag såg Janne med rinnandet årar klippte av navelsträngen på våran dotter är helt omöjligt att beskriva. Ett år har nu gått och skit vad fort det går! Helt otroligt! Varje dag slås man av vad lyckligt lottad man är att få ha en liten underbar friskt Wilda!

Har klippt ihop lite foton från Wildas första år. Lyckades inte riktigt skapa en länk vet inte riktigt varför. Men om ni vill se så klistra in adressen i adressfältet!

http://www.youtube.com/watch?v=M3BmhUxBjeA

 Malin och Pär går nu och väntar på sitt undervärk. Och jag avundas att dom snart kommer att få uppleva det finaste som någonsin kan hända. Önskar er lycka till!

På återseende!

///Carro